Södersessan

Den senaste tidens tystnad kan inte ursäktas, men förklaras; ett tag har det varit klart men inte officiellt att jag och S, tillsammans med min fina Helen, både vän och kollega, ska ge oss iväg till Madrid där vårt jobb ska öppna nytt kontor!

Ett år blir vi borta, och vi åker om 2 veckor. Den senaste tiden har därför fyllts av förberedelser; uthyrning av lägenheten, färdigställande av vår kaoslägenhet, tripp till Madrid för att hitta andrahandslägenhet till oss, och förstås en massa jobbrelaterade ting. Men, nu faller sakerna på plats en efter en. Frakt till Madrid gick i veckan, och imorgon körs ett lass till vårt magasin. Lägenheten blir mer och mer klar för varje dag, fredag nästa vecka är dead line, då har vi avskedsfest....

Det som inte är så kul med flytten är att Spencer, min älskade lilla Spencemeister, inte kan följa med. Därför har vi nu i helgen lämnat honom hos hans fosterfamilj, där han förstås kommer att få det ruskigt bra, men det gör fruktansvärt ont i hjärtat att inte ha honom här. Usch, nu pratar vi inte mer om det!

Här kommer en bild av mig och Helen, där jag i och för sig ser helt galen ut, men som jag ändå tycker om för att vi ser så sjukt glada ut! :)

Gå in på resdagboken.se och skriv in alias ninaochstefan !

Följ med oss på vår grymmaste resa någonsin! :)


puss o kram!

I höstas gick S ur svenska kyrkan. Jag vet inte riktigt varför men jag antar att det var en grej mellan honom och Gud.

Själv vågar jag inte gå ur kyrkan än, trots att jag är lika mycket troende som jag kan gå på lina, ungefär. Men jag är lite rädd att jag ska vilja gifta mig/döpa barn/begrava mig och då inte hinna gå med igen. Och allt det där vill jag ju göra i kyrkan.

Hur lång tid tar det egentligen att gå med igen? Finns det någon gräddfil om man ber 100 Fader Vår om dagen i en vecka eller nåt? Fast det förstås, om man redan är död, vem ska kontrollera det då?

...efter att ha stupat i säng vid 20 när jag kom hem idag. Var helt slut efter heldagskurs och sedan middag och promenad på stan.

LHCF-rapport: 7 cm!

Matrapport: Förlorad dag, på kursen fanns i stort sett bara stora fat med kolhydrater och inga alternativ. Värdelöst. Sallad med chevre till middag i alla fall, alltid något.

Jag tror att jag nämnt att jag i somras körde hårt på Low Carb High Fat? Det funkade ruggigt bra, jag tappade 10 cm av min inte så hemskt breda midja på fyra veckor.

Tyvärr hamnade jag i någon jag-skiter-i-allt-som-är-nyttigt-period när jag börjat jobba igen efter semestern, så nu är det dags igen. Jag har klarat mig i nästan två veckor nu, och JÄKLAR vad effektivt det är. 5 cm and counting.

Pröva!

Jag menar, en diet som godkänner att du äter kebab bara du byter bort riset mot sallad, kan det vara annat än perfekt?

Jag återkommer med slutresultatet innan semestern.

...börjar äntligen vår resa till värmen.

Ni som tycker att jag är fantastiskt dålig på att uppdatera här kan vara lugna; jag har visst lovat att vi ska skriva Resedagbok. Då kan jag lämna över till min vältaliga sambo om inspirationen tryter där bland sanddyner och vågskvalp.

...som det heter.

Köket är ÄNTLIGEN på väg att bli klart, och idag satte vi igång med sovrummet. Jag känner min mentala almanacka blinka i huvudet och har börjat tvinga S att sätta datum på när varje moment ska vara klart. Arbetsledar-Sessan är igång, och hon är inte att leka med!

S jobbar sent, så jag har passat på att ägna kvällen åt den andra delen av min familj. Päronen bjöd på mat (Äpplet var förstås där och gratisåt, Mamma skrattade nästan jag frågade om han skulle dyka upp), men tyvärr blev det lite tokigt: jag hade informerat om min stenhårda LCHF-diet, nu kör vi så det ryker fram till Thailand, och bett att de skulle laga något där jag kunde byta ut eventuella kolhydrater mot grönt.

Vi fick tortellini.

Efter att ha suckat och stönat över min kassa jobbmobil gav jag i veckan slutligen upp när den inte ens ville skicka sms längre. S tog ridderligt reda på ett sätt att rädda situationen, och ordnade en Xperia till mig. Den är fantastisk, tror jag, för jag förstår den inte över huvudtaget än, men jag når nog snart dit!

Jag kan i alla fall spela spel på den, så nästa steg är väl att lära sig läsa mailen....:)

* Vi kan äntligen laga mat! Nu är det bara resten kvar...

* Spencer åt upp ett presentsnöre eller liknande, så ett antal sömnlösa nätter har nu äntligen blivit sömnfyllda, och Spencer ser ut som en nakenkatt och har sjukt stort ärr på magen. Inga vidare men verkar det dock bli.

* En jäkligt hemlig grej som jag kanske tar bladet från munnen gällande om ett tag... Men inte än. Det tar i alla fall upp de flesta av mina tankar just nu. Håll tummarna för mig nu!

Lillebror hörde Spencer i bakgrunden i telefon idag när vi pratade och nämnde att han saknade honom. Nu ska Spencer på helgbesök hos lillebror från imorgon. Är det konstigt med katter som åker på semester över helgen?

Det känns lite som det...

Oj oj, råkade börja kolla på den fantastiskt roliga filmen "Forgetting Sarah Marshall", och glömde alldeles bort tiden. Var tvungen att ringa S för att höra när han kommer hem.

Nu har jag 20 minuter på mig att:

* Slänga allt godis, chips, läskskräp som kan medverka till en missvisande bild av att jag inte är ytterst hälsosam

* Tvätta bort sminket som hamnade i ögonpåsarna under Grey's-avsnittet

* Nu när jag tänker på det också sminka över ögonpåsarna

* Bädda och sopa bort chipssmulorna ur sängen

* Placera mig vackert ovanpå sängen i lämpligt tajta myskläder (såna myskläder som killar TROR att tjejer gillar)
(Tänk Dirty Dancing-Pennys placering i sängen efter aborten, med perfekta dansfötter)

Japp, det var väl allt.

Åh, vi har ett så avslappnat förhållande. Skönt att bara kunna vara sig själv.

Har jag talat om att vi ska till Thailand? Jorå s'att eh....:) Underbart!

Men, det jag skulle berätta var att jag kollat upp lite vad för budget vi bör ha, och enligt omgivningen bör det räcka med 10000 kr per person för de fyra veckor vi ska vara borta.

Finemang, tänkte jag. Men nu har jag kommit på något illavarslande! Man måste pruta i Thailand! Jag är värdelös på att pruta. Jag skulle säkert dricksa på utgångsbudet istället, så dålig är jag.
Igår frågade jag lite försiktigt S om han kan hantera prutandet. Tyvärr är han tydligen lika kass som jag.

Efter vad jag har hört prutar man vanligtvis ner priset med 50 till 90 procent.

Om det här betyder att vi kommer behöva ha hundra tusen med oss, då stannar jag hemma.

Igår kväll lämnade jag sambo och svärföräldrar i byggröran hemma och gick på Cabaret på Stadsteatern med Mamma och Gudmor. Alla möjliga storheter medverkade; Sven Wollter, Rikard Wolff, Helena Bergström, Siw Malmkvist...

Uppsättningen var tuff och ganska rå på något sätt. Jag såg den på Tyrol för några år sedan med Peter Jöback, och då vill jag minnas att det kändes mer glamouröst. Nu kändes det liksom smutsigt. Riktigt bra!

I pausen dracks det vin i olika former. Det beställde Gudmor åt oss i förväg. När jag var på väg mot vårt beställda vinbord såg jag att det på andra bord stod kaffekoppar och kakor.

Verkligen konstigt att det inte ens kom på tal i mitt sällskap.

Veckan har bjudit på en hel del jobb och mer lär det bli. Nu laddar jag med lugn helg för att orka jobba som en tok med start måndag.

S har slitit i köket, vi är på god väg nu, och jag har städat och rensat i sovrummet. Kul fredagkväll...

Självfallet har vi INTE tittat på Idol. Jag har ingen aning om att Lou Lou åkte all världens väg, för vi sysslar inte med sån white trash-underhållning.

Idag har jag varit sjukt kulturell. Mamma och jag var på Stadsteatern i Kulturhuset och såg "Petra von Kants bittra tårar". Precis så tragiskt som det låter. Massor av gråt, bråk och tandagnissel.

Jag som är så konflikträdd ville helst gå flera gånger. Men det kanske är lite egocentriskt att bli konflikträdd av en pjäs?

I söndags var svärföräldrarna på besök igen för att styra upp vårt kök. Efter två turer till Fredells, som tog sammanlagt tre timmar (det ligger fem minuter bort, helt ofattbart), ett antal rynkade pannor och uppgivna suckar hade vi i alla fall fått upp ett förnämligt antal skåp.

Jag skruvade ihop i stort sett allihop, ihop med svärmor. Jag är en spontan och ungdomlig person, och satt käckt på golvet i mina jobbarbyxor som blev trängre och trängre ju fler svärmors-mackor jag åt under dagen och kvällen. Men oj vad jag skruvade!

Resultat:

* Natten till måndag, upprepade och verklighetstrogna drömmar om att jag var på smällen och alla kläder var för små
* Måndag på jobbet, så mycket träningsvärk i häcken och blåmärken på knäna har jag inte haft sen jag var liten!


Frägan är nu bara, hur tusan mår svärmor??

På torsdag ska jag med jobbet till Norge. Till Lillehammer, närmare bestämt. I Lillehammer snöar det enligt uppgift.

När jag flytttade i maj var idén att garderoben skulle ordnas först, sedan köket, och ungefär till min födelsedag, det vill säga väldigt snart, skulle hela lägenheten vara som hämtad ur senaste Elle Interiör. Inte en tanke i klädväg utom att se till att sommarballerinorna fanns lättillgängliga föresvävade mig.

Om man ändå hade tänkt lite längre...

Hur jag ska hitta

* vantar
* mössa
* halsduk
* termobyxor
* täckjacka
* långkalsonger

innan torsdag morgon övergår mitt förstånd.

Men på nåt jäkla sätt måste det lösa sig,  för att åka fyrhjuling i snön med ballerinaskor är nog inget att rekommendera.


I värsta fall återkommer jag med en recension av det ovan nämnda.

Idag har jag ägnat mig åt förenkling och förbättring i liten skala, men dock.

* Klev ur (haha) stegräknartävlingen på jobbet. Vill ju vinna allt, men skruva ihop skåp i köket får man inga steg av.

* Skrev ansökan om ny mentor, min gamla som jag nämnt i bloggen tidigare är föräldrarledig. Behöver bollplank, det är grymt bra!

* Sorterade alla mina projekt i hängmappar på jobbet. Det blev mellan 15 och 20 stycken. Inte konstigt att man känner sig sliten...

* Somnade som en skjuten när jag kom hem, men nu har jag i alla fall skurat klinker och ska stressa ner ännu mer, med huvudet mot kudden.

Natti!