Renovering nu - gökboet nästa

Idag nådde jag nog nåt slags gräns. Jag skrev, under en out of body experience, en kärleksdikt till vår side-by-side-kyl. 

Jag är, utan tvekan, galen.

Älskade kyl,
du påverkar mig ner i minsta molekyl.
Jag vill fylla dig med mat,
med burkar och med fat.
Du  får mig att känna mig som en novis,
med din konst att göra vatten till is.
Kom till oss snart,
så vi kan leva...side by side...

Grey's räddar både liv och förhållanden...



Varje vecka kollar jag på det senaste Grey's-avsnittet på datorn. Oftast sker detta en kväll när "han jag bor med" inte är hemma. Detta för att bespara honom de värsta snyftattackerna.

I varje avsnitt utspelar sig i regel något som får mig att uppskatta mitt förhållande extra mycket. Detta resulterar i attj ag skickar iväg ett sött sms och förklarar min kärlek på ett eller annat charmigt sätt, samt är extra gosig när han kommer hem.

Kan man därmed säga att Grey's är den romantiska katalysatorn i vårt förhållande?


Min kille skulle bara veta vad han har den "fåniga tjejserien" att tacka för.

Minimal födelsedagsångest!





I torsdags fyllde jag år. 29.

Förra gången jag fyllde år väntade jag nästan ett helt år innan jag bytte min ålder uppe i infotexten till höger. Idag tänker jag ändra igen. För i år har jag faktiskt nästan ingen födelsedagsnoja alls, konstigt nog.

Kanske beror det på att jag har sjukt mycket att göra på jobbet, att jag har renovering upp till knäna, eller kanske att jag tog ett rätt stort steg mot vuxenlivet i somras, helt frivilligt.

Svårt att veta. Jag satt i alla fall i helgen hemma hos Trygga Familjen (efter att vi döpt ännu en av de aldrig sinande småkottarna) och drack vin och konstaterade nöjt att jag haft ångest varje födelsedag sedan jag fyllde 25, men nu var det slut!

Då kom beviset att jag har behållt vissa kompisar för länge, när en i sällskapet slänger ur sig:

- Äh, skitsnack, du sa redan för elva år sedan:  "18??? Det betyder ju ANSVAR! Jag är inte redo!"


Men nu, nu är jag redo.


Typiskt...



Avsnitten av Grey's var förstås sjukt romantiska och gråtfyllda, så nu längtar jag ju ändå efter karln.

Bilden ovan är nog det mest romantiska hittills; när Meredith ritar upp sitt och McDreamy's hus, i tända ljus.... Visst får man gåshud? ;)

Bracelets are a girls best friend?

Igår när S dök upp, alldeles för sent på kvällen, hade han med sig en present. Det finaste armandet med ljusrosa genomskinliga runda och hjärtformade pärlor pryder nu min handled, och mannen i mitt liv (om man inte räknar med Spencer, men han är ju mer Katten i mitt liv, trots allt) visade återigen att presenter är något han är sjukt bra på.

Den här karln släpper jag inte i första taget.

Vänner värda sin vikt i guld

Jag har inte ägnat min flytt särskilt mycket utrymme i detta forum, på grund av tidsbrist bland annat.

När jag bytte "hood" hände dock något som är en direkt följd av själva flyttillfället. Jag fick en klar bild av mina verkligt trogna vänner, och vad de är beredda att göra för mig. Det kändes så fantastiskt att vara bland dessa underbara människor, att se dem samarbeta och skoja med flyttlådor i famnen, och vara där bara för mig.

Varje person hjälpte till med det den kunde, och ingen av dem lät bli att dyka upp, i tid dessutom, trots sommarfester med jobbet och andra åtaganden. De som kunde stannade hela kvällen, och skratten hördes ut på Årstafältet när hela gänget trängde ihop sig på vår nya balkong.
När vi kom fram till Årsta anslöt min söta Fie med sin pyttelilla bebis för att laga mat åt oss, och på så sätt hjälpte även hon, som hade all möjlighet att stanna hemma med den bästa ursäkten av alla, till med dagen som betydde så mycket för mig.

Jag blev nog lite fånig när jag försökte tacka alla över middagen, och upprepade gång på gång hur glad jag var över att ha sådana vänner. Men jag hoppas att ni förstod att jag är så tacksam över att ha sådana fantastiska människor i min närhet.

Det är er jag ska fokusera på och inte de som föll bort.


Bakslag och små underverk!

Har fightats mot en jobbig huvudvärk sedan i lördags, och igår gick det finemang ända till kvällskvisten, men imorse slog den till med full kraft... Inte kul! Men, efter att ha grävt ner mig under täcket för att slippa ljud och ljus ett tag är jag nu på benen igen!

Och tur är väl det för imorse kom hon äntligen!!! Den nyaste lilla prinsessan i stan, Lilla Fröken Trygg! :) Ikväll ska jag därför äntligen få överlämna min stora kasse med presenter som inhandlats i omgångar sedan i julas... Så roligt!

Sofie.... det finns inte ord för hur fantastisk du är! Grymmare mamma finns inte! (utom min då, möjligen...)

SÖS - watch out! Ikväll kommer Söders coolaste Tanter på besök!

Åldersnoja.

På lunchen idag diskuterade jag, Lilla M, Jonas och Fredrik ålder och nojor kring att bli äldre. Jag lyckades nog tycka ändå att jag kanske överdriver lite med min ständiga ångest över detta. Jag fick ju trots allt höra av Jimmy förra helgen att jag är skitsnygg numera :D, och av hans följeslagare att jag ABSOLUT inte såg ut att vara 28!

Men....på hemvägen idag frågade vår nya assistent Sofia (som är en mogen 82:a) hur länge jag jobbat på företaget, och jag var tvungen att klämma ur mig det skamliga "8 år...." vilket självfallet möttes av en gapande mun.

Jahapp, så var man "snart 30" igen... Fy fan.

Om jag var 21 igen...

...skulle jag stalka Björn Gustavsson. LÄTT!

I lördags var jag på inflyttningsfest hos Bästa Helen och missade Melodifestivalen. Jag är inte det minsta intresserad av låtarna, finalen räcker bra, men Björn, ÅH BJÖRN! :) Jag Youtubade nyss hans Carina Berg-hyllning, och det är ju så man blir glittrig i ögonen och fnissig...

Advent på Söder

Idag är jag ensam hemma. Eller, sen 11-tiden imorse i alla fall. Herrn skulle vara flyttkarl över dagen, så efter mysig adventsfrukost bestående av hjortronglögg (alkoholfri förstås, vi är väl inga alkisar och dricker starkglögg på morgonen, heller!), lussekatter och pepparkakor med ädelost blev jag lämnad med skolböckerna... Kul. Kom dock på igår kväll att jag inte sovit själv på en hel vecka igen, så det var väl dags.

Helgen har varit trevlig, med after work-vin på Clarion i fredags med flickorna, sedan film och vissen karl på kvällen. Basar och julmarknad igår, samt hejdå-middag hos päronen för lillebror. Jag fick hålla mig för att inte gråta, men tänker tänka extremt positivt. Det är ju skitsällan det händer något när man gör FN-tjänst. Och "räkmackeungen" som vi kallar honom klarar sig ju alltid. :)

I veckan blir det fullt ös med julfest med jobbet bland annat. Ska ha klänning igen. Stort.

Nu ska jag kasta mig över jobbiga artiklar igen och äta lite fler pepparkakor.

Förresten. Jag måste ha världens bästa S. Igår kväll när han kom hem vid 23 hjälpte han mig att rota efter julstjärnor och adventsljusstakar i källaren, samt installera det hela med timer så att ljusstaken skulle lysa på morgonen när vi vaknade... Fantastisk helt enkelt.

Oj. En skräll.

Jag upptäckte just att en vän på Facebook "rate-at" mig som:

you
most kiss-able
sexiest
cutest
hottest
most talented

Vilka komplimanger!

Nästan lika trevliga som kommentaren om att jag är bäst för att jag klipper vindruvorna i små klasar....;)


Jaha, det var den födelsedagen. :)

Dagen har varit bra, jag har blivit gratulerad av alla möjliga, det är alltid så kul att få veta att man inte är bortglömd...:)

Jag har ätit tårta och wienerbröd, och blivit sjungen för på tre olika språk. Polska var en nyhet, men konstigt nog var det helsvenska Agneta och inte halvpolska Sushi som sjöng. Jag har också fått hem ett par färgglada strumpor i brevlådan, mycket oväntat och lika uppskattat!

Nu ska jag lägga ner lyxandet (som inleddes med sovmorgon och långt gos med Spencer samt vägrande av tunnelbanan imorse) och städa och fixa lite med tvätten, för på fredag kommer La Familia på besök!

Tack för allt idag, ni är grymma!

Puss och kram!

Aruba?

Ikväll fick jag en invit om att sticka till Aruba över vintermånaderna. Till inviten hörde utlovad kattvakt i fyra månader. Jag skulle nog ha svårt att lämna Lilla Monstret så länge, men ack så lockande... ;)

Norge III

Hur kan man vilja åka ifrån något så här vackert?

image98

Snart Grey's...

... och det gör mig lite irriterad att jag inte har sällskap i soffan. Jag vill minnas att jag hade det förra omgången det gick. Och det var jäkligt trevligt dessutom.

Nu får jag nöja mig med Spencer, som i och för sig är grym men som ger mig strävare pussar...

Liten stadsdel?

Ungefär en gång om dagen funderar jag på om jag borde flytta.

Min kärlek till Södermalm prövas av olika saker, men jag drar mig ändå för att lämna min lilla lägenhet...

Förra veckan fick jag ännu en "hint" om att det kanske är dags nu; jag fick veta att mitt ex, D2, och hans tjej köpt lägenhet....ett kvarter härifrån! Om jag inte är helt ute och cyklar betyder det: samma busshållplats, samma ICA, samma allt....

Kul.

Till saken hör att min exsambo, D1, bor två kvarter åt andra hållet, och går också till samma ICA som jag.


Söder har blivit för trångt.

Ytlighet vs. Mänsklighet?

Med överseende för inlägget nedan måste jag bara få ösa ur mig lite ilska.

Det är så otroligt mycket yta överallt! Jag menar då inte att folk bryr sig om hur de ser ut, tycker om att gå på krogen eller att shoppa. Det är helt okej, och det gör jag ju mer än gärna själv. Men när det går till överdrift, när ett hårstrå som ligger fel eller att sminket inte ser ut som det gjorde imorse plötsligt är viktigare än allt annat, då blir jag trött.

När Top Model är viktigare än ett samtal med någon man tycker om.

När "rätt" lilla klänning är viktigare än att vara varm om vintern.

När en meningslös kväll i soffan vinner över en vän som behöver tröst för att det är för jobbigt att ta sig i kragen.

Då blir jag trött.

Slutsats

Har läst igenom lite av den senaste månadens inlägg och kommit fram till att jag nu mår riktigt jäkla bra! Själsligt alltså, febern är kvar...:)

Utan att jag vet hur det gick till övergick moll till dur i början av månaden och jag har inte sett tillbaka en enda gång!

Nu är jag redo för nya äventyr! ;)

Kravspecifikation

Det pratas mycket om kravspecifikationer nu, speciellt på jobbet, men jag har kommit fram till att detta fenomen bör kunna användas i alla möjliga lägen. Till exempel filar jag just nu på en kravspec för min nästkommande pojkvän. På så sätt borde jag ju få med allt jag vill ha och kunna pricka av uppifrån och ner när jag träffar någon!

Kan inte se några dåliga sidor alls med det här....;)

UPDATE:

Att han gillar att äta långa frukostar på helgerna ska stå högt upp listan! :)

Dementi

Jag har de senaste dagarna fått flera kommentarer som hänvisar till mig som något slags turbodejtare. Idag till exempel sa min bror: "Du dejtar ju mer än Lindsay Lohan!".

Det här känns riktigt orättvist och kräver en dementi från undertecknad.

Det senaste året har jag dejtat 3 olika personer (varav den sista nog inte kan räknas som dejtande), och haft kanske ett par, tre flörtar av mindre slag. Är det verkligen så jäkla mycket?? Själv känner jag mig som Jungfru Maria....

Tänkte på det här lite efter Äpplets kommentar och kom fram till några saker man ändå lär sig, trots mitt blygsamma dejtande...;)

* Känsloutbrott är absolut inte min grej
* Få låtar skickade från den man tycker om är riktigt roligt, flera verkar ha insett detta..! :)
* Kattallergi är inte att rekommendera...
*...men grabbar med barn är inte längre någon skräck
* Klickar det inte ordentligt direkt kommer det nog inte att göra det senare heller
* Att stilarna är desamma på mig och killen är inte viktigt
* Jag ska inte dejta för unga grabbar, det funkar helt enkelt inte
* Kan tydligen tänka mig att utvidga min radie på 1 km från Söder. En aning...
* Det börjar bli för många ex på Söder nu...

Jahapp, det var det, nu är det snart match!

Tidigare inlägg
RSS 2.0