Glömde...
..en bra sak som egentligen hände i måndags men som jag lever på fortfarande:
* När vi skulle åka från stationen i Nyköping åkte tåget fram rätt långt på perrongen, så alla fick jogga framåt för att komma på. Jag såg en kille i drygt min ålder som hade ena benet gipsat och försökte balansera på ett ben, med kryckor i händerna, samtidigt som han försökte få upp en stor armytrunk från marken. Jag gick dit och frågade om han ville ha hjälp. Haha, han såg lite chockad ut, jag är ju inte direkt i största laget, och i kostym dessutom...
Men han tackade lättat, och jag släpade jätteväskan förbi alla vagnar, eftersom han skulle längst fram, och upp för trapporna, eftersom stackaren dessutom hade plats på övre planet i dubbeldäckaren.... Han tackade ungefär tusen gånger, och sa att jag var "Världens Gulligaste", eller liknande. Mina kära kollegor tyckte att han var supersnygg och att jag skulle så att säga "plocka hem poängen" och se till att vi sågs igen eller så, men det var ju inte riktigt min avsikt, det var bara läge på att vara snäll, helt enkelt.
Maja brukar prata om Karma, och att allt bra eller dåligt man gör kommer igen. Jag vet inte om jag tror på det, men man kan ju alltid hoppas, för då har jag kanske lite att hämta igen...
Hur som helst, tacksamheten från den där killen lös verkligen i hans ögon, och på något sätt blev JAG glad av det... :)
Just det, dessutom höll jag upp dörren till en liten kille så han kunde gå in på toaletten på stationen utan att betala 5 kr! :) Kalla mig Moder Teresa....
* När vi skulle åka från stationen i Nyköping åkte tåget fram rätt långt på perrongen, så alla fick jogga framåt för att komma på. Jag såg en kille i drygt min ålder som hade ena benet gipsat och försökte balansera på ett ben, med kryckor i händerna, samtidigt som han försökte få upp en stor armytrunk från marken. Jag gick dit och frågade om han ville ha hjälp. Haha, han såg lite chockad ut, jag är ju inte direkt i största laget, och i kostym dessutom...
Men han tackade lättat, och jag släpade jätteväskan förbi alla vagnar, eftersom han skulle längst fram, och upp för trapporna, eftersom stackaren dessutom hade plats på övre planet i dubbeldäckaren.... Han tackade ungefär tusen gånger, och sa att jag var "Världens Gulligaste", eller liknande. Mina kära kollegor tyckte att han var supersnygg och att jag skulle så att säga "plocka hem poängen" och se till att vi sågs igen eller så, men det var ju inte riktigt min avsikt, det var bara läge på att vara snäll, helt enkelt.
Maja brukar prata om Karma, och att allt bra eller dåligt man gör kommer igen. Jag vet inte om jag tror på det, men man kan ju alltid hoppas, för då har jag kanske lite att hämta igen...
Hur som helst, tacksamheten från den där killen lös verkligen i hans ögon, och på något sätt blev JAG glad av det... :)
Just det, dessutom höll jag upp dörren till en liten kille så han kunde gå in på toaletten på stationen utan att betala 5 kr! :) Kalla mig Moder Teresa....
Kommentarer
Trackback
