Förträngningens baksida
Jag är och har alltid varit extremt bra på att förtränga saker som jag inte vill ska ha hänt, som är pinsamma eller obehagliga. Så kanske alla människor gör omedvetet, jag vet faktiskt inte.
Ikväll kom dock ett av dessa sedan länge förträngda ämnen plötsligt upp till ytan, mitt i ett bra Tetrisparti:
När jag var 18 år skrev jag en diktsamling som specialarbete. Så långt allt väl. I kursen ingick en muntlig framställning under studentdagen, varför jag läste upp ett par av dikterna i klassen i vit klänning och med studentmössan nertryckt över skallen. Men, innehållet och titeln är det dramatiska:
"Nära - en grundkurs i olycklig kärlek"
HERREGUD! Jag som är så duktig på att trasha allt som är pretto, när jag själv uppenbarligen för snart tio år sedan tog mig själv på så stort allvar att man kan spy på det.
Som tur är fick jag full pott i betyg för skiten. Något ska man väl ha för att man blivit tvungen att förtränga halva studentdagen....
Ikväll kom dock ett av dessa sedan länge förträngda ämnen plötsligt upp till ytan, mitt i ett bra Tetrisparti:
När jag var 18 år skrev jag en diktsamling som specialarbete. Så långt allt väl. I kursen ingick en muntlig framställning under studentdagen, varför jag läste upp ett par av dikterna i klassen i vit klänning och med studentmössan nertryckt över skallen. Men, innehållet och titeln är det dramatiska:
"Nära - en grundkurs i olycklig kärlek"
HERREGUD! Jag som är så duktig på att trasha allt som är pretto, när jag själv uppenbarligen för snart tio år sedan tog mig själv på så stort allvar att man kan spy på det.
Som tur är fick jag full pott i betyg för skiten. Något ska man väl ha för att man blivit tvungen att förtränga halva studentdagen....
Kommentarer
Trackback
